fredag, juli 13, 2012

jag aldrig kalla ska det lätt; den konst att skriva hel sonett

Jag bytte format på det här inlägget, enligt konstens alla regler - vilket i det här fallet innebar en extremt svårtyglad samling exaktheter kring stavelser, versfötter och rim. Nåväl, jag ger er:

SONETT TILL FRIHETEN
Förlåt mig, du dock närmas flosklers skara
Helt tömts på ditt mandat, nåt att förtälja
Du kramas nu av alla, tills man kvälja
Ej vill väl någon nånsin ofri vara?

Är du att slippa från förtryck och fara?
Månntro på marknad köpa fritt och sälja?
Att undantagslöst, jämt få kunna välja?
Nåt så banalt som vind i håret, bara?

Absurt - min frihet är din ofrihet
du är båd' allt och inget, var mans
Du kallas må det finaste vi vet

det dyraste som finns till hands
men du är knappast specieltl konkret
Jag tala vill kring något med substans!

...och nu kan jag bara tänka i jamber.

Inga kommentarer: