lemonad

Bara ett stenkast från min port här på Storgatan har det nyligen öppnat en heminredningsaffär vid namn Lemon Tree. Inredningsaffärer finns det fler av i den här stan än vad det finns bokstäver i ordet k-o-n-s-u-m-t-i-o-n-s-s-a-m-h-ä-l-l-e-t, men det som är speciellt med just den här butiken är att prylarna som finns till försäljning både är otroligt tacky och fasligt dyra. Vad sägs till exempel om en rundad glasstövel, i naturlig dränga-storlek, att dricka öl ur, för 599 kronor? Eller en keramikcitron i en mattprickig gulgrön nyans (som får pjäsen att se lätt mögelangripen ut) för den nätta summan av 1749 riksdaler? Jag blir alltid lite nedstämd när jag går förbi.

Varje natt innan jag ska sova måste jag väva fram en dagdröm att somna till. Det går inte annars. Ibland, när man befinner sig mitt emmallan sova och vaka kan fantasierna gå lite överstyr. Igår natt började min semihallucination uppe på krönet vid Borggården. Iklädd rutig skjorta och Odal-keps susade jag på Västanvinden hela Storgatan ner, med en kofot käckt slängd över axeln. Jag tvärbromsade utanför Lemon Tree, stegade resolut in och började vänligt men bestämt, metodiskt men entusiastiskt, medelst nämnda tillhygge pulvrisera de belamrade butikshyllornas innehåll.

Men istället för yrande porslinsskärvor bildade förstöreslen stora högar med mull, ur vilken slingrande citronträd började växa. De krossade fönstren och sträckte sig långt ut på gatan. Folket jublade, beundrade solljuset som spelade i de mörkgröna bladen, och plockade sina väskor fulla av mogna, sötsura frukter. Och ingen kom ens på tanken att köpa ett set av det tjocka, veckade porslinet "Gerbera", som finns i alla regnbågens färger och tål både diskmaskin och micro.

Kära Kamratposten, är jag normal?