skammen i att vara priviligerad

Plötsligen har papperversionen av Dagens Nyheter börjat trilla in genom brevinkastet här i Kobojsarkollektivet om mornarna. Det är naturligtvis en fröjd utan motstycke och jag tvingas nu stiga upp en och en halv timme innan jag måste åka till exjobbet för att åtminstone hinna med A-delen under frukosten.

Igår skrev tidningen om den mängd mat vi svenskar slänger i soporna - en miljon ton närmare bestämt, en miljöpåverkan motsvarande utsläppen från ungefär 700 000 bilar. Detta var ingen nyhet för mig åtminstone, som redan förra våren åkte på Dumpster Diving med mina hippievänner på Hostel in the Forest. Iklädda våra bästa overaller räddade vi en gratis kombilast av fullt ätbar frukt, ost, mjölk, juice och andra delikatesser från en container bakom någon supermarket. Ungefär hälften av all mat som produceras i USA slängs nämligen - 14 procent hamnar i just de där containrarna, och resten av svinnet delas lika mellan hushållssopor, restauranger och icke skördade råvaror. Vad norrmännens kvot ligger på vet jag inte, men jag vet att somliga norska matvarukedjor har som policy att ta bort maten från hyllan tre dagar före det med god marginal satta bäst före-datumet.

I dagens DN har läsare fått kommentera gårdagens nyhet. De flesta upprörs över slöseriet, men signaturen Lejeune skriver "Återigen en moraliserande drapa, med en tydlig politisk agenda. Vi ska tydligen till varje pris fås att må dåligt för att vi existerar".

Lejeune är inte den första att känna sig påhoppad. När jag för någon månad sedan efterlyste bloggämnen skrev Emma: "Gör reserach och skriv om minst FEM BRA SAKER som människan åstadkommit på sistone. Som tidningarna rapporterar får man ju dåligt samvete bara av att ha fötts..." Jag tycker mig höra sådant här hela tiden. Särskilt i jämställdhetsdebatten hörs mansfolk högljutt beklaga sig över att jag har minsann inte våldtagit någon och de där feministerna vill väl att hela planetens manliga befolkning ska raderas från jordens yta. Folk är så otroligt kränkta hela tiden, tycker att de beskylls för all världens problem när de bara försöker liva sina egna liv i all ro. Jag önskar att de ville lyfta blicken lite.

Det handlar inte om enskilda personer, det handlar om att vi är ett kollektiv och att vi måste samarbeta för att kunna ha det så bra som möjligt när vi nu satts här på jorden. Jag ser inte felet i moraliserande drapor och politiska agendor. Världens tillstånd är något som angår oss alla och ju förr vi ser sambandet mellan det och våra egna handlingar desto bättre. Somliga av oss lever på ett sätt som förutsätter att en annan del av jordens befolkning har det sämre och det bör vi ta ansvar för. Du är inte din mänskliga rättighet att leva gott på någon annans bekostnad. Man skall inte ha dåligt samvete över att ha fötts, men man skall ha dåligt samvete om man inte agerar för att förändra de orättvisa förhållandena.

Dessa är mina fem goda nyheter. Att det finns en hel massa enkla saker vi kan, och bör, göra.

• Ät kött en dag mindre i veckan. Köttindustrin påverkar klimatet lika mycket som den sammanlagda transportindustrin.
• Köp möbler och kläder på second hand istället för nytt hela tiden.
• Försök att behandla människor efter hur de agerar, inte utifrån kön, klass, sexualitet och etnisk bakgrund.
• Ge mikrolån! En form av bistånd som faktiskt gör skillnad, från grunden. Börja med att gå in på www.kiva.org.
• Våga vara idealist.

Så ska ni se att ni kommer att sluta ta åt er och bli förorättad när tidningarna rapporterar viktiga nyheter. De kan göra en deprimerad och hopplös, det håller jag definitivt med om. Men lösningen är inte att blunda för världens tillstånd, utan att göra någonting åt det.